Vackra, älskade kottChillie ;) Hon älskar att bära kottar på koppelpromenader... Gärna sisådär 5-6 stycken. Om hon skulle råka tappa någon får hon panik och släpper ALLA kottarna, försöker få in alla kottar i munnen igen, vilket brukar resultera i många tappra försök förgäves. Det brukar sluta med att hon får in 3 kottar och får ge upp de andra, med långa trånande blickar mot de som ligger kvar på marken.. Aaa det är inte lätt att vara Chillie alltid! ;)

I helgen var Chillie hos sin "gammelhusse" Tobias och sov över. Han har hundarna emellanåt, vi köpte ju Chillie ihop och födde upp Vilda ihop. Såhär trött var man på kvällen, efter att ha busat hela dagen och träffat Tobbes familj.

  Och så här hemskt hände Vilda när Chillie var borta på sin "minisemester". Det ser värre ut än vad det är. Det är INTE blod, vilket jag först trodde. Det är stearin! Hon fick olyckligtvis en marschall över sig, stackars, söta Vilda! Tänk vad ont det måste ha gjort! Det var mörkt ute och hon blev rädd för något i buskarna, sprang förbi en marschall som stod på ett stativ och kopplet välte den över hennes huvud. Jag fick panik. Trodde det var kört för Vilda för en kort sekund. Jag trodde nämligen allt det röda var blod och att hon fått det i ögonen. Uscha, gissa om jag fick en chock. Sprang in med henne under armen, stoppade henne under kranen med iskallt vatten och till min stora lycka såg jag att det inte var blodigt utan bara röd stearin. Har duschat henne med diskmedel i ca 1 timma och fått bort det mesta.... Så kan det gå! Men hon mår bra och ingen större skada skedd... phu!!!

Vill dela med mig av våra träningar. Det går jätte bra med min och Vildas träning. Vildis gör allt rätt, det handlar oftast om att jag gör fel när något går snett. Det är något helt nytt för mig att jag har så dålig kontroll över mig själv. Jag är helt uppslukad av vad Vilda gör, så jag glömmer av att springa etc. Det ser ni exempel på i detta klippet i slutet. Jag ska ju springa med henne till slutet, men stannar innan för att ha koll på vart hon är, vilket resulterar i att hon blir osäker och inte vet vart hon ska... Så när vi tränar, så tränar vi mest MIG. haha! Och det krävs mycket träning med det. Att våga lita på Vilda och släppa vad hon gör och fokusera på vad jag gör istället. Vart jag springer, vilket håll jag är vänd osv. Keep on working, helt enkelt.. Men det är SÅÅÅ KUL! :)

Idag på kursen började vi att svänga banan lite med hjälp av en böjd tunnel. Vi prang då en U-bana. Det var något nytt för oss, eftersom vi bara kört på raka banor den sista veckan. Nu gäller det ju att jobba lite mer med "handling", och jag längtar tills imorgon; då vi ska åka upp till klubben så vi får träna på detta mer. Jag kan inte få nog! Jag lever och andas agility just nu.. haha ;)